3.2 Läs häftet

Läs: Hur Ritalin-missbruk börjar

HUR RITALIN-MISSBRUK BÖRJAR

Det verkar så enkelt först. En elev kommer lite efter i sina studier. Det ska bli prov och han måste förbereda sig. Han måste stanna uppe sent för att överhuvudtaget ha en chans att få godkänt. Kaffe gör honom nervös och rastlös, men många av hans vänner använder de där pillren för att få den extra energi de behöver. Varför inte? Ett par dollar; ett piller; en hel natts studier; en känsla av ”koncentration”.

Det kan vara så det börjar, men mycket ofta är det inte där det slutar.

Vissa elever hackar sönder Ritalin och snortar det upp i näsan, precis som kokain, för snabbare absorption. ”Det håller en vaken i timmar”, sade en.

Och precis som med kokain eller vilket stimulantia som helst, följs den där trevliga ”uppåt-känslan” oundvikligen av en ”krasch”, en känsla av utmattning, depression och minskad vakenhet. En annan elev, som tog medlet Adderall – ett annat centralstimulerande medel som är mycket vanligt på collegeområden – sade att den där känslan av ”yttersta klarhet” förvandlas så att man känner sig ”dödstrött och överansträngd” följande dag. En användare uttryckte det så här: ”Jag hamnar vanligen i ren koma efteråt.”

Och naturligtvis kommer användaren snart underfund med att denna ”utmattnings”-känsla kan avhjälpas med ”hjälp” av ett piller till som får en tillbaka upp igen. Och så håller det på.

Sedan kan det bli större doser, eller så snortar man det för att få en kraftigare kick. Toleransen höjs så man måste ta mer. I dessa högre doser kan Ritalin leda till kramper, huvudvärk och hallucinationer. Det starka amfetaminliknande ämnet kan till och med leda till döden, som i de många tragiska fall där barn dött av hjärtattacker som orsakats av skador som kopplats till drogen.

”Jag prövade Ritalin första gången när jag gick i sjuan. Det skrevs ut till mig för man trodde jag hade lindrig ADD [Attention Deficit Disorder, uppmärksamhetsstörning], för jag låtsades att det var på det viset, bara för att ha en ursäkt för att det inte gick så bra för mig i skolan (jag var bara lat). Jag insåg aldrig att jag gjorde mig själv beroende, och sedan var jag inte annorlunda än alla andra inbitna droganvändare.

Jag tog omkring 40 mg om dagen och det kändes som att det försatte mig i full kontroll. Jag kunde stanna uppe flera dagar i sträck, ända tills jag drabbades av en allvarlig psykotisk upplevelse. Det var fruktansvärt! Allt tycktes smälta samman och ta andra skepnader och jag var skräckslagen.” – Andrea