KOKAIN: KORT HISTORIK

Så vad som började som en religiös tradition i Anderna har blivit ett missbruk som spritt sig över hela världen.



Koka är ett av de äldsta, starkaste och farligaste centralstimulerande medlen i naturlig form. Tretusen år före Kristi födelse tuggade inkaindianerna i Anderna kokablad för att få hjärtat att slå snabbare och påskynda andningen för att motverka verkningarna av att leva i tunn bergsluft.

Infödda peruaner tuggade kokablad enbart under religiösa ceremonier. Detta tabu bröts när spanska soldater invaderade Peru år 1532. Indianer som spanjorerna tvingade arbeta i silvergruvor fick kokablad för att de skulle vara lättare att kontrollera och utnyttja.

Kokain framställdes första gången (utvanns från kokabladen) år 1859 av den tyske kemisten Albert Niemann. Men det var inte förrän på 1880-talet som det började bli populärt bland läkare.

Österrikiske psykoanalytikern Sigmund Freud (Foto: Freud Museum Foto Library)

Den österrikiske psykoanalytikern Sigmund Freud, som själv använde drogen, var den förste som gjorde allmän reklam för kokain som ett stärkande medel för att bota depression och sexuell impotens.

År 1884 publicerade han artikeln ”Über Coca” (Om koka) som gjorde reklam för ”fördelarna” med kokain och kallade det ett ”magiskt” ämne.

Freud var dock ingen objektiv iakttagare. Han använde kokain regelbundet, skrev ut det till sin flickvän och sin bästa vän och rekommenderade det för allmänt bruk.

Även om han märkte att kokain hade lett till ”kroppsligt och moraliskt förfall”, fortsatte Freud att förespråka det för sina nära vänner, av vilka en till slut drabbades av paranoida hallucinationer med ”vita ormar som krälade över hans hud”.

Freud trodde också att ”den giftiga dosen (av kokain) är mycket hög, och det tycks inte finnas någon dödlig dos”. I strid med denna uppfattning, dog en av hans patienter av en hög dos som han ordinerade.

Drogens popularitet ökade ytterligare år 1886 när John Pemberton inkluderade kokablad bland ingredienserna i sin nya läskedryck, Coca-Cola. De euforiska och stimulerande verkningarna på konsumenterna, hjälpte till att skjuta Coca-Colans popularitet i höjden vid sekelskiftet.

Från 1850-talet och fram till det tidiga 1900-talet användes kokain och opiumspetsade elixir (magiska och medicinska drycker), tonic och viner som användes allmänt av människor ur alla samhällsklasser. Kända personer, som förespråkade de ”mirakulösa” verkningarna av tonic och elixir med kokain, inkluderade uppfinnaren Thomas Edison och skådespelerskan Sarah Bernhardt. Drogen blev populär inom stumfilmsindustrin och de kokainvänliga budskapen som kom ifrån Hollywood vid denna tid påverkade miljoner människor.

Kokainbruket i samhället ökade och farorna med drogen blev gradvis uppenbara. Påtryckningar från allmänheten tvingade Coca-Cola-företaget att ta bort kokainet från sin dryck år 1903.

År 1905 hade det blivit populärt att snorta kokain och inom fem år hade sjukhus och medicinsk litteratur börjat rapportera om fall med skadade näsor som en följd av användning av denna drog.

År 1912 rapporterade USA:s regering 5 000 kokainrelaterade dödsfall under ett år, och år 1922 förbjöds drogen officiellt.

På 1970-talet dök kokainet upp som den moderna nya drogen för underhållare och affärsfolk. Kokain tycktes vara den perfekta beledsagaren för en tripp in i den vidlyftiga tillvaron. Den ”gav energi” och hjälpte folk att hålla sig ”uppe”.

Vid en del amerikanska universitet skedde en tiofaldig ökning av antalet studenter som experimenterade med kokain mellan åren 1970 och 1980.

Under det sena 1970-talet började colombianska droglangare sätta upp ett välorganiserat nätverk för smuggling av kokain in i USA.

Historiskt var kokain en rikemansdrog, på grund av de stora utgifterna vid kokainmissbruk. I slutet av 1980-talet ansågs inte kokain längre vara en drog för de välbärgade. Vid det laget hade den ryktet som Amerikas farligaste och mest beroendeframkallande drog, kopplat till fattigdom, kriminalitet och död.

I början av 1990-talet producerade och exporterade de colombianska drogkartellerna 500–800 ton kokain om året, vilket fraktades, inte bara till USA utan också till Europa och Asien. De stora kartellerna sprängdes i mitten av 1990-talet genom polisingripanden men ersattes av mindre grupper – så att det idag finns över 300 kända knarksmugglarorganisationer i Colombia.

År 2008 hade kokain blivit den näst mest langade illegala drogen i världen.